Kan man klippa bort en del av mänskligheten?
Det finns vissa saker som gör människan till människa och inte bara ett djur. Känslor, empati, sympati, rädsla, ilska, glädje m.m m.m.
Jag undrar nu varför man inte bara kan ta och klippa bort en del av dem? Eller få något nervgift som blockerar impulsen, inte för alla utan bara speciellt utvalda.
Allt detta är pga att man aldrig ska låta en annan människa hjälpa dig med din bild av en person. Om man skaffar sig en egen bild helt ensam så kan man bara få rätt bild, iaf för stunden. Sen om den bilden inte stämmer är det för att personen i fråga gett dig fel bild. Och då är det ingen annans "fel". Men när man börjar lyssna på andra, får information av andra och man tar hänsyn till denna information som man får och bildar sig en uppfattning utifrån denna så kan det bli ganska tokigt i slutändan. Det svåraste av allt är att ändra uppfattning åt det "positiva" hållet. Det är här jag menar att man ska kunna blockera vissa saker.
Det lättaste är när informationen kommer rakt framifrån. Man får höra en sak som man kan välja att antingen vifta bort eller placera in i kategorin : hur är denna person.
Men när informationen kommer lite pö om pö och i slutet kommer alltid den manipulativa meningen : det vet du så är det lite svårare att uppfatta det som falskt eller sant. Oavsett vad är tanken planterad och växer lite långsamt i mörkret. Även om ljuset kommer fram så lurar den där planterade tanken i skuggan.
Att man då har bildat sig en uppfattning med hjälp av egna uppfattningar och en annans små ord, som man inte är säker på att de stämmer, får man veta att OJ så rätt det var, ändå. Men om man inte lyssnat på person nummer två, hade bilden då aldrig ändrats? Hade den aldrig visat sig vara så illa som man trodde? Är personen i fråga så smart att bilden som ges inte är sann ens från början? Bilden som ges kanske är den bild som personen Vill att vi andra ska se?
Är det inte bäst och leva som man vill uppfattas? Det kanske inte är så lätt när andra redan har förutfattade meningar...
En sak jag kan säga är att man lär sig med tiden och erfarenheterna är de som är grunden till hur man tänker och beter sig. Hjärnan är ett smart verktyg som man ta in och spara information. Det den även är bra på är att placera denna information som den får i olika fack. Dessa fack därimot placeras inte i någon viss ordning varför man glömmer bort att man redan har lärt sig en sak. MEN när man sedan springer på denna erfarenhet igen så känner man igen den och man plockar fram den ur sitt fack och man tänker: ahhh så dum jag är, detta visste jag ju redan.
Man ska inte alltid lyssna på andras kommentarer om andra. Det är inte säkert att de stämmer, eller jo de kanske stämmer för dem. Det är deras egna tankar som de nu för över till dig.
Det värsta är att placera tankar som kanske inte stämmer, MEDVETET. Varför gör man det om inte för att förstöra? Och att undanhålla information som kanske kan rätta till det man ställt till med betyder ju bara en sak, förstöra. Då kommer nästa fundering. Varför planterar man tankar från första början? Det måste ju ha något med placeraren att göra. Denna diskussion lägger jag ner redan innan den fått spinn. Säger bara en sak, det kallas Ha begär.
Jag skulle kunna be om ursäkt för att jag var dum nog att lyssna på någon annan men jag vet ju inte om bilden som visade sig verkligen var den rätta eller om det var den bild som blev efter allt.
Det som även hände var att bilden av placeraren förändrades men det var inte pga yttre påverkan utan denna bild som nu är, det är den rätta.
En bild av en person kan komma att ändras fler gånger innan man verkligen får den bild som stämmer. Men det är när bilden har gått till något mindre trevligt som det är svårt att komma ur!
Jag undrar nu varför man inte bara kan ta och klippa bort en del av dem? Eller få något nervgift som blockerar impulsen, inte för alla utan bara speciellt utvalda.
Allt detta är pga att man aldrig ska låta en annan människa hjälpa dig med din bild av en person. Om man skaffar sig en egen bild helt ensam så kan man bara få rätt bild, iaf för stunden. Sen om den bilden inte stämmer är det för att personen i fråga gett dig fel bild. Och då är det ingen annans "fel". Men när man börjar lyssna på andra, får information av andra och man tar hänsyn till denna information som man får och bildar sig en uppfattning utifrån denna så kan det bli ganska tokigt i slutändan. Det svåraste av allt är att ändra uppfattning åt det "positiva" hållet. Det är här jag menar att man ska kunna blockera vissa saker.
Det lättaste är när informationen kommer rakt framifrån. Man får höra en sak som man kan välja att antingen vifta bort eller placera in i kategorin : hur är denna person.
Men när informationen kommer lite pö om pö och i slutet kommer alltid den manipulativa meningen : det vet du så är det lite svårare att uppfatta det som falskt eller sant. Oavsett vad är tanken planterad och växer lite långsamt i mörkret. Även om ljuset kommer fram så lurar den där planterade tanken i skuggan.
Att man då har bildat sig en uppfattning med hjälp av egna uppfattningar och en annans små ord, som man inte är säker på att de stämmer, får man veta att OJ så rätt det var, ändå. Men om man inte lyssnat på person nummer två, hade bilden då aldrig ändrats? Hade den aldrig visat sig vara så illa som man trodde? Är personen i fråga så smart att bilden som ges inte är sann ens från början? Bilden som ges kanske är den bild som personen Vill att vi andra ska se?
Är det inte bäst och leva som man vill uppfattas? Det kanske inte är så lätt när andra redan har förutfattade meningar...
En sak jag kan säga är att man lär sig med tiden och erfarenheterna är de som är grunden till hur man tänker och beter sig. Hjärnan är ett smart verktyg som man ta in och spara information. Det den även är bra på är att placera denna information som den får i olika fack. Dessa fack därimot placeras inte i någon viss ordning varför man glömmer bort att man redan har lärt sig en sak. MEN när man sedan springer på denna erfarenhet igen så känner man igen den och man plockar fram den ur sitt fack och man tänker: ahhh så dum jag är, detta visste jag ju redan.
Man ska inte alltid lyssna på andras kommentarer om andra. Det är inte säkert att de stämmer, eller jo de kanske stämmer för dem. Det är deras egna tankar som de nu för över till dig.
Det värsta är att placera tankar som kanske inte stämmer, MEDVETET. Varför gör man det om inte för att förstöra? Och att undanhålla information som kanske kan rätta till det man ställt till med betyder ju bara en sak, förstöra. Då kommer nästa fundering. Varför planterar man tankar från första början? Det måste ju ha något med placeraren att göra. Denna diskussion lägger jag ner redan innan den fått spinn. Säger bara en sak, det kallas Ha begär.
Jag skulle kunna be om ursäkt för att jag var dum nog att lyssna på någon annan men jag vet ju inte om bilden som visade sig verkligen var den rätta eller om det var den bild som blev efter allt.
Det som även hände var att bilden av placeraren förändrades men det var inte pga yttre påverkan utan denna bild som nu är, det är den rätta.
En bild av en person kan komma att ändras fler gånger innan man verkligen får den bild som stämmer. Men det är när bilden har gått till något mindre trevligt som det är svårt att komma ur!
Kommentarer
Postat av: Jari Koo
Den här texten blev man inte alls förvirrad av.
Trackback
