Känslan av att känna sig som en gammal nucka...

Man tror att man är gammal nog för att kunna säga: Ja men det där vet jag, det där har jag varit med om eller nu e jag så gammal så det händer inte mig mer.
Men ACK den nuckan va inte jag.. haha

Det jag trodde var som bortblåst eller ja inte var möjligt att känna igen bara var där helt plötsligt. Det jag trodde jag kunde säga att jag varit med om var bara toppen av isberget och det jag trodde jag visste var bara en del av hela historien.

En sak som är säkert är iaf att första intrycket sällan är det rätta i längden! På 3 ggr hann bilden av mig ändras iaf dubbelt så många ggr som den egentliga kontakten.

Alla bildar sig en uppfattning och en bild av en person även om man inte träffat personen i fråga. Men om man nu sitter där i köket mitt emot varandra så har bilden om personen mitt emot dig ändrats från den första man fick vid hälsningsfrasen och namnsägandet.. Och att komma ihåg namnet? hehe kanske vid 3e upprepningen

Känslan som kom var en väldigt bekant sådan men med den där "braiga" känslan kom även förvåning och rädsla. Rädsla för att den ska försvinna och förvåning av att den ens gick att få igen!

Om man tar dagen som den kommer och bara fokuserar på det som är bra så är allt tipp topp!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0