Miss Marlene

Jaaaa jag vet att jag får skylla mig själv. Men att ens fördomar kan bli besannade såååå otroligt exakt är skrämmande. Jag skulle lyssnat på morfar som sa att jag skulle avsluta det hela..

Men faktiskt så trodde jag att det var en avslutad historia.

Nu sitter man här med tusen tankar i huvudet. Besviken, livrädd, glad och totalt förvirrad. Det är alltid bra att man får se en människas rätta natur men att man hade så fel är chockerande.

Känslan som jag trodde att jag växt ifrån visade sig igen! wee Man känner sig bra men ibland ser man en sak man glömt. Att bli glad av ett leende är något som ska vara en självklarhet. Bara mysa är också något som ska vara till ens vardag. Sen att det inte alltid stämmer är ju tråkigt. Vad gör man då? JO man löser det!

Om jag går tillbaka i tiden och ser på när var och hur så finner jag massa moment i livet som är värda att minnas. Men att få känslan att befinna sig på högstadiet igen är skrämmande, blir ju livrädd men sen tänker man till och kan pusta ut! 

Jag trodde att i "vuxenvärlden" skulle folk bete sig som vuxna men Ack så fel jag hade. Att en person succesivt kan bygga upp en bild av sig själv som egentligen är totalt fel, betyder det då att personen ifråga inte vet sitt rätta jag eller att det har varit ett spel för galleriet från dag ett?

Känslan i maggropen är väl just nu inte den bästa men jag förstår inte hur man kan "boka" något som inte är bokbart. Och sedan bli sur när reservationstiden, som egentligen inte fanns, tog slut!

Vissa barn fick aldrig lära sig att dela med sig av sina leksaker och det är det jag tycker är tråkigt. Den attityden finns kvar. Om man ändå ser det som en leksak varför bli så sur och otrevlig när man ändå redan kastat bort leksaken.

Jag hoppas verkligen att du kommer idag. Om inte så vet jag faktiskt inte hur jag hantera hela situationen!

M, M, M: Mys, mat i massor är det jag vill.. Så mycket begärt är det väl inte?